Månsas Gård

Månsas Gård är en av stamgårdarna på ön Seglinge, den sydligaste utav huvudöarna i Kumlinge kommun och med kring 40 åretom boende. År 1934 skrev Tidningen Åland om att på Seglinge hittade man de bästa ullfåren på Åland. Det hjälpte inte för en trygg framtid för år 1962 visar inga får kvar på Seglinge. Däremot fanns det annan boskap. Alla 24 gårdar hade sina, sammanlagt 163 nötdjur och 17 hästar i 1962.

Jag köpte min gård i 2013 och då fanns det inga husdjur kvar på Seglinge. Jag kom med Ålandsfår, en lokal ursprungsras som var nära dö ut i mitten på 1980-talet. De var kvar kring 200 då jag började med dem lite före 2010.

ÅLANDSFÅR

Ålandsfåren är en egen speciell ras som har överlevt och utvecklats till sin särart sedan urminnestider på de karga holmarna i den åländska skärgården, vilket gör att rasen har ett speciellt kulturhistoriskt värde.

Den kom österifrån under Vikingatiden med likartade nordeuropeiska kortsvansade fårraser idag som fortsatt sina vägar åt andra håll; t ex , Gammelnorsk Villsau i norra Norge, Shetlands får och några mindre raser i närliggande öar i Skottland och Gutefår på Gotland. Alla har sk ’double -coated fleece’, mjuk underull som ger värme och grövre täckhår som skyddar mot vädret.

En bekant ullspecialist i Holland, född på Shetlands öarna, undersöker ull av europeiska sällsynta ursrungsraser. Hon sett ull av mina får och tycker den har kvar rikligt med genuina egenskaper av urgamla raser, kanske tack vare den var riktigt nära dö ut så sent som i mitten på 1980-talet, och man inte hunnit avla bort och störa något.

Forskning visar att Ålandsfåren är en egen ras och inte en underart av t ex finskt lantrasfår. Egen ras-status fick man på 2000-talet. Ålandsfåren är ofta multi-färgade, den enda rasen i Finland. Baggarna kan få fina horn, även tackor kan ha horn.

Ålandsfåret har under århundraden blivit väl anpassat till den karga miljön i den yttre skärgården och det varierande skärgårdsklimatet. De hör ihop med kulturlandskapet. Ålandsfåren levde under knappa förhållanden och åt mest löv på vintrarna. De betar gärna örter, löv och ängsväxter vilket gör dem mycket lämpade till natur- och holmbeten.

Mina får har betat från början holmar i Skärgårdshavets Nationalpark, och senare Naturreservatet Östra Långskär i Kökar kommun. Idag sköter de naturbeten på Seglinge med lantraskor som kompletterar Ålandsfårens jobb.

Det går att se och följa vardagen av Ålandsfåren på Seglinge i två Instagram -konton:

@skargardsull

@archipelagosheep

LANTRASKOR

Lantraskorna på Seglinge är till största delen östfinska, som kallas i fastlandet till ‘Kyyttö’. Även den en hotad ras. Jag hämtade de första från fastlandet Finland i december 2022. Korna är ute hela året, och är lika sociala som Ålandsfåren.